Per Berg

en pensionär som

inte gått i pension

 

 

 

Den här hemsidan är sedan länge under konstruktion

men väntas bli färdig vilket år som helst

 

Gläd er under tiden åt de notiser ni hittar här...

eller ta en titt på

www.pberg.se

www.montus.se

www.East-WestCultureCenter.se

 

 

 

 

På Folkungavallen i Nyköping:

Den unge Per ser fundersam ut - kanske tänker han på dikten om

den unge Hercules av Georg Stiernhielm, han som kallats "den svenska

skaldekonstens fader":

 

"Hercules arla stodh op en mårgon i första sin ungdom, fuller...

 

Här blir jag själv undrande: En så ung gosse berusad redan

tidigt på morgonen. Man kan tycka att den svenska skaldekonstens 

moder borde hållit efter honom bättre.

 

Men är nutidens mödrar så mycket bättre då?

Det kan man undra när man läser i vinreklamen:

 

 

 

 

Då borde man väl vänta åtminstone tills barnet är fött,

innan man ger det alkoholhaltiga drycker.

 

När jag läser vidare om 1600-talets unge Hercules blir jag lugnad

för visst var han fuller, men ...

 

"...fuller af ångst och twik huru han sitt lefverne börja skulle,

deraf han frögdh kunne winna med tijden och ära.

I thet han alltså går uti tankar, och högste bekymber,

trippar ett artigt Wijf, doch lätt af later, och anseend,

til honom an: blomerad i margfals-färgade kläder..."

 

Hercules ställdes alltså inför ett val om vilken livsväg han skall gå.

Han frestades då av den lömska Fru Lusta och hennes tre döttrar

Lättja, Flättja och Kättja samt sonen Rus, men Fru Dygd försöker

tala honom till rätta.

 

Här en bild av den svenska skaldekonstens fader:

 

 

 

 

Vår tids unge Per fick flera syskon. Här nedan

ser vi Rigmor, Lars, Inger, Per och Margareta

 

 

 20 år efter Per kom sladdbarnet Torbjörn

Fortsättning följer...

 

 

 H2>

1946 ett år i kronans tjänst. Väderstationen på F11 var bemannad med allvarliga spåmän,

här i rådslag om morgondagens väder. Längst till höger 358-1045 Berg.

 

 

Här nedan min första egna bostad efter "lumpen", rum och kokvrå, Tullportsgatan 13

Därunder från min andra egna bostad, 2 rum och kök, Tullportsgatan 9 i Nyköping

 

 

 

 

Efter fullgjord värnplikt arbetade jag på kvällstid med

maskinskrivning åt arkitekten Alfred Weissenberg,

senare även för landsantikvarien Ivar Schnell, som

snart anställde mig som sekreterare.

 

 

I biblioteket i Schottegården, som var landsantikvariens tjänsterum till 1951

 

 

 

Från 1951 var Porthuset från 1560-talet arbetsrum för både landsantikvarien och annan

personal som arbetade för Länsmuseet och Hembygdsförbundet. Där hade jag alltså mitt

kontor tills jag 1954 lämnade Nyköping för att börja studier vid Handelshögskolan i Stockholm.

Men varje sommar under många år kom jag tillbaka för att vara kommissarie för den årliga

midsommarfesten på Nyköpingshus.

 

 

  

I några av festspelen var jag också aktör

 

 

 

 

Sörmlandshertigen Prins Wilhelm kom ibland till midsommarfesten på Nyköpingshus.

En gång var landsantikvarien Ivar Schnell upptagen med skådespelet på borggården.

Då fick jag ta emot prinsen och bjuda på lunch i Tovastugan. Iklädd Österåkersdräkt med

röd luva fick jag frottera mig med prinsen och hans gäster: Författaren Karl Asplund och 

konstnären Einar Nerman med fruar samt kabinettskammarherre Rolf von Heidenstam.      

 

 

 

Jag höll tal, minsann, på Nyköpingshus klädd i Österåkersdräkt.

Undrar just vad jag talade om, men fagra flickor i bakgrunden lyssnade i alla fall andäktigt.

 

 

 

 
Det blev tid över för annat skådespeleri också.

Här Per som Alan Howard och Ulla Ljunggren som

Diana i Terence Rattigan's pjäs 'Diana går på jakt',

som läroverkets teaterklubb framförde i 3 fullsatta

föreställningar på Nyköpings teater november 1949.

I recensionerna talades om succés pyramidal.

Det blev till och med vinst på föreställningarna, nästan

3 000 kr (mycket pengar på den tiden). Teaterklubben

planerade att använda dem för en teaterresa till Stockholm.

 

Läroverkets rektor Ragnar Gullstrand ansåg att pengarna i 

stället borde gå till en skulptur av Prometheus, som han ville

ha på skolgården. På den tiden gjorde elever vad lärare och

rektor sa, så nu står  skulpturen där rektorn ville ha den...

 

Bilden här nedan är dock inte den staty som står på

Läroverkets gård. utan en illustration från Wikipedia

 

 

Prometheus bringar elden till människorna

 

 

 

 DRÄKTPARAD

 

 

  

I en dräktparad med allt ifrån stenåldersfolket till 1940-talets swingpjatt

presenterades tidstypiska dräkter (från Skansens klädkammare).

Texten skrev jag på sexfotad hexameter.

 

 

Efter 55 år på rymmen flyttade jag 2009 tillbaka till min födelsestad Nyköping och bor nu i

vad som var dårhus redan 1799.

 

 

 

Det gamla mentalsjukhuset S:ta Anna, Olof Tempelmans hus från 1799 har stor takhöjd,

fin atmosfär och djupa fönstersmygar och ligger endast 300 m från Stora Torget.

Nyköpingsån bakom huset är ännu närmare.

 

 

 

På äldre dagar är det bra att även inomhus ha nära till allt. Det gäller att på minimal yta få

plats med de möbler som man trivs med. Carl Cunningham Cole's keramikfat gör sig bra på

väggar och bord. Göran Malmvalls skåpserie KA72, John Kandells boklåda Solitär och hans

Pilasterhylla är kära klassiker, liksom Yngve Ekströms fåtöljer Lamino, som 1999 utnämndes

till "århundradets möbel".


 

 

De hus jag  tidigare bott i skäms inte heller för sig

 

 

Även i hus byggda på 1980-talet kan man bo trevligt, och med fin utsikt över Mälaren

Husen byggdes på udden där Ekensbergs varv tidigare låg. Här bodde jag i 12 år från 1997.

 

 

 

 

 

 

 

 

Konstnärsvillan i Kosta byggdes 1953 för konstnären Vicke Lindstrand som

bodde där till 1983. Den var min hustru Agnetes och min bostad från 1988.

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

Smålands största tidning bevakar världshändelserna och skrev

på sin löpsedel om Agnetes och Pers inflyttning i Konstnärsvillan.

 

Möbelinstitutets dåvarande informationschef Margaretha Sjöberg

kommenterade surt:  "Om ändan är i Kosta så är i alla fall huve't i Stockholm". 

Långt senare - efter andra kommentarer -  tvingades hon lämna

jobbet som generalsekreterare för Sveriges Informationsförening

 

---------------------------------------------------------------------------------------------

 

Från 1967 bodde jag under 9 år i en villa vid Hedvigsdalsvägen i Sollentuna nära Edsviken

med mina döttrar Katarina och Mille. I slutet av 1972 kom Agnete och hennes söner John

och Paul. då 5 respektive 2½ år, in i min familj. Då hade jag hunnit bygga till ett 2-bilsgarage

och en poolbyggnad, ritad av Nicke Anckers. En god vän som var byggnadsarbetare gjorde

det mesta av jobbet, men jag gjorde också en del. Bland annat vibrerade jag vattentät betong.

 

 

 

 

 

Poolen invigdes med en festlig kräftskiva. Några tjog levande kräftor fanns då i poolen.

Gästerna fick själva hämta upp kräftorna och lägga dem i kokande vatten i köket.

Det var en glad fest för alla (utom för kräftorna).

 

 

 

 

Från Hedvigsdalsvägen gick flytten till ett underbart hus vid Edsviken i

Danderyd nedanför Kevinge golfbana. Där bodde familjen uder 11 år. 

Vid bryggan låg segelbåtar för den yngre generationen och en motorbåt

för far, som blev stamkund hos traktens propellerfirmor. 

 

 

 

 

 

 

Här ovan några bilder från vardagsrum, matsal och kök. Agnete sitter med Paul i matsalen med

utsikt mot Edsviken och i vardagsrummet med både Paul och John. Till jul stöpte vi ljus i köket.

 

 

 

 

1976-1993 hade familjen detta hus i en vinodlarby i tyska Markgräflerland i Schwarzwald,

numera endast den lilla gäststugan. Utanför sovrummet planterade jag blåa och gröna druvor.

 

 

 

 

Det gamla köket byttes mot ett Miele-kök i vitt

 

 

 

 

Ett charmigt hus vid Gammel Strandvej i Slettens by, Humlebeck i Danmark, 

nära friluftsmuseet Louisiana, var ett kärt tillhåll under några år.

 

 

 

 

 

 

 

 

Både sommar och vinter var huset i Sälen en lisa för kroppen men också för själen.

Det ritades av min vän Nicke Anckers och byggdes vintern 1979/80. 1987 fick det ny ägare.

 

 

  

 

 

Agnete pysslar i köket, medan Per och pojkarna Paul och John myser vid matbordet. 

 

 

 

 

 

 Fritidshuset i Sanda på Tosterön i Mälaren finns i familjen sedan 1979. Vid bygget av

 "kommandobryggan" hade jag god hjälp av John och Paul. Här håller nu min dotter

 Mille till och pojkarna har egna fritidshus på annat håll. 

 

                                                   

 

  

 

 

 

 

 

Idyll på farfars tid...    Monica Boëthius och Per Berg hade roller i midsommarspelen på Nyköpingshus.                            

 

 

 

Per utklädd till gäst i Kungliga Operans foajé...

 

 

 

  ... och ibland avklädd som badgäst i  Capri's Grotta Azzurra.

Där har vattnet en mera  intensiv blå färg än utanför grottan, 

där Per simmar  

 

 

 

 

 

1975 besökte jag Maya-staden Chichén Itzá på norra Yucatánhalvön i Mexiko.

1988 togs staden uppUnescos världsarvslista och blev 2007 utsedd till ett

av världens sju nya underverk.

 

Staden började byggas under  mayakulturens klassiska period, från 650 till 900 e.Kr.

 

El Castillo är stadens viktigaste byggnadsverk. Ett ganska litet tempel finns på

toppen av en pyramid med 24 meters höjd. Därtill kommer templet som är sex

meter högt. Fyra trappor leder upp till templet. De har 91 steg vardera, alltså

sammanlagt 364. Lägger man till det översta trappsteget som löper runt hela

templet får man 365, antalet dagar under året. Och visst trampade jag de 91

trappstegen till pyramidens topp. 

 

 

 

 

...här en pigg 50-åring vid Karibiska havets strand

 

 

 

 

 ...och här med våt vovve vid Granholmen

 i den sörmländska skärgården                                                         

 

 

,  

 

Slipsklädd julfirare

 

 

 

 

Tomte utan slips

 

 

 

 

 And You Think You Have A Problem ?

 

 

 

Prisbelönade möbler

 

 

Nordiskt designpris                  

för formpressade möbler

 

För att stimulera utvecklingen av tekniken med skiktlimmat

formpressat trä som möbelmaterial instiftade Möbelinstitutet

tillsammans med företaget Forsnäs AB ett designpris, kallat

Forsnäspriset, som delades ut första gången 1983.

 

De första tio åren var det ett svenskt pris, därefter fick formgivare

och företag i alla de nordiska länderna möjlighet att anmäla

produkter till prisjuryn. Företag som producerat en belönad

möbel har fått diplom, formgivarna fick diplom och stipendier.

 

Sedan det tillkommit flera företag som sponsorer bakom priset

ändrades namnet till Nordiska designpriset för formpressade

trämöbler. (Vi var alltså före (S) med Nordiska Modellen men

avstår från att anföra besvär hos PRV.)

 

Efter namnbytet stod de ledande branschföretagen Bendinggroup,

Forsnäs Form och Åberg & Söner bakom priset.

 

Under 27 år var Per Berg projektledare, men finansiärerna har nu hoppat

av tåget, så det blir inga fler prisutdelningar.

 

 

 

 

Senast utdelades priset 2009 för bordet NEWTON

Formgivare Dan Sunaga och Staffan Holm

Producent Karl Andersson & Söner AB

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Med kvickheten som vapen av Per Gerhard

Min bokrecension i Karl Gerhard Sällskapets tidning Jazzgossen:

</< span>H2>

Enligt omslagstexten har Per Gerhard skrivit en utförlig biografi om sin märklige far.

Författaren ger själv en sannare varudeklaration när han kallar den ”försök att sammanfatta

ett långt liv i rampens sken och verklighetens”. Han ger ändå en mycket välskriven och läsvärd,

underhållande, delvis rolig, ibland rörande och ömsint berättelse om fadern och hans liv.

 

Flera avsnitt ur memoarböckerna känner man med glädje igen. I likhet med Stig Ahlgren har han

haft tillgång till faderns dagböcker men också kunnat tillföra egna erfarenheter av en pappa som

han i boken konsekvent kallar Gerhard. Fadern ville inte bli kallad ”pappa”, de blev Du och Bror,

och sonen kunde som alla nära vänner kalla honom Gerhard. Något närmare varandra tycks de

ha kommit i samarbetet om Vasateatern, men att pappan själv inte var nöjd med prestationerna

i papparollen menar Per framgår av dedikationen i en av memoarböckerna: ”Till PER från en i varje

fall Minnes-God FAR.”

 

Enligt förlagsreklamen skulle vi få veta hur det egentligen förhöll sig ”hade han en hemlig dragning

till andra män?” Ämnet behandlas diskret i boken. I yngre år hade sonens oskuldsfulla öron nåtts av

rykten som han då inte tog så allvarligt. Vid mer mogen ålder kunde han på nära håll bevittna det

varma förhållandet mellan Gerhard och Karen Scheutz och drog slutsatsen att ryktena var lögn och

förbannad dikt. Senare fick han ändå lov att dra annan slutsats. Men han skriver finkänsligt och

ursäktande att det inte var underligt att fadern i en pressande situation, då han förlorat den kvinna

han älskat, var drabbad av ångestskapande sjukdom och tyngd av skulder, kom att ”lyssna till locktoner

han tidigare stått främmande inför”. Göthe Ericsson får själv komma till tals i boken på ett par sidor.

Per Gerhard skriver lite ironiskt hur Karl Gerhard anlitade denne mångkunnige medhjälpare ”på de flesta

tänkbara sätt och en del otänkbara”.

 

Det var säkert inte lätt att få till den där adoptionen" kommenterade Fatima i en intervju 1992 det

faktum att Guffar vid adoptionen bodde tillsammans med en annan man. (Citat från Kapten Stofil nr 13.

Finns också på nätet: http://www.kaptenstofil.net/stupido/karlgerhard.php. Där finns bland annat tre

bra artiklar om Karl Gerhard av Martin Kristenson.)

 

Per Gerhards bok saknar personregister, en brist som finns även i Stig Ahlgrens i övrigt förträffliga bok

”Den okände Karl Gerhard”. I den boken känner jag mig komma närmare privatpersonen Karl Gerhard

än i sonens bok, men den riktigt uttömmande biografin återstår att skriva.

 

För mina ord om Per Gerhards bok har jag fått ett litet utrymme här i Jazzgossen. För en bra och mer

utförlig recension hänvisar jag till Lars Lönnroths i SvD 27 november 2011.

 

I Karl Gerhard Sällskapet har jag det hedersamma uppdraget att vara revisor.

 

 

 

 

Nyköpings Hembygdsförening

Per Berg, nyinvald ledamot i Hembygdsföreningens styrelse funderar

 

Att vara styrelseledamot i hembygdsföreningen känns som fortsättning på mitt

mångåriga arbete för Hembygdsförbundet och Länsmuseet tillsammans med

den legendariske landsantikvarien Ivar Schnell. Jag var hans sekreterare men

också mångsysslare, skötte räkenskaperna för museet och hembygdsförbundet,

som hade en omfattande utgivning av böcker och småskrifter. Jag läste korrektur

och såg till att allt blev tryckt och distribuerat. Jag ser tillbaka på den tiden som

den lyckligaste arbetsperioden i mitt liv.

 

1954 lämnade jag Nyköping men kom tillbaka 2009 efter 55 år på rymmen

 

Efter 1954 var jag festkommissarie för midsommarfesterna på Nyköpingshus så

att Ivar Schnell kunde ägna sig åt de skådespel han både skrev och medverkade i.

Under det dryga halvseklet på rymmen hann jag med mycket.

Efter ett par års studier på Handelshögskolan erbjöds jag jobb på NK:s organisations-

avdelning, ”headhuntades” sedan till Svenska Slöjdföreningen (nu Svensk Form)

för att bringa ordning i föreningens ekonomi. Det lyckades jag med.

 

1967 var jag en av grundarna av Möbelinstitutet och i dess ledning mer än 20 år.

Jag hjälpte Bruno att starta Bruno Mathsson-fonden och är efter 25 år som dess

sekreterare/verkställande ledamot nu hedersledamot. Jag tog också initiativ till

andra stiftelser/fonder där jag varit verkställande ledamot.

 

Under 27 år arbetade jag med designpristävlingar, är medlem i ett dussin föreningar,

aktiv i två samt revisor i Karl Gerhard-sällskapet.

På 40-talet var jag i Stockholm med i ett gäng som kallade sig ”Vårat gängs B-lag”,

eftersom några ur ”riktiga” gänget var med. Vi höll till på Vitabergs-parkens friluftsscen.

Senare skrev jag texter till amatörrevyer i Nyköping.

 

Bokstäver och ord är mina arbetsredskap. Jag har länge ägnat mig åt ordbruk och

bokstavsskötsel, har skrivit några böcker och artiklar i böcker, tidningar och tidskrifter.

Sedan 2006 driver jag bokförlaget Montus.

 

Den tilldelade ramen 300 ord räcker bara för det positiva. Alla dumheter och miss-

lyckanden får bli ett annat kapitel.

 

 

 

 

 

 

"Människan och Pegasus", skulptur av Carl Milles från 1950

 

Kanske en diktare?

 

Pegasus

 

Min pegas på spröda vingar

mot Parnassens höjd sig svingar

 

Skall de brista eller bära - 

mina rim uti all ära

 

verklig dikt och poesi

vill ej mina tankar bli

 

 

Kärlek

 

Kärlek  Trohet  Redbarhet

Ömhet  Närhet  Innerlighet

 

Älska är så stort ett ord

kärleken är svår att finna

svårare ändå att vinna

älska mera är än ord

 

 

Romeo

 

Romeo vill en handske vara

på den skönas vita hand

 

Jag är nöjd om blott du bara

ser på mig ibland

 

 

Slutet?

 

När världen skapades var Hans mening

att varje själ skall som komplement

en motpol ha och i ljuv förening

de tu skall följa de bud Han sänt

 

Du kom, du sågs och segrade

sällan såg jag så vän en bild

Det var en syn som för sinnet hägrade

från gråa vardagens prosa skild

 

Men…

allt kött blir hö, ruttnar, blir mull

kroppen skall dö för själens skull

 

Kroppen blott är fåfänglighet

själen finns kvar i evighet

 

Leva och dö – människans lott

Allt kött blir hö – slutet är nått

 

Slutet?

 

Ode till en ko

Tillägnat seminveterinär Ebba Bonthron

 

Du ko, vars horn sig i förtvivlan kröker

när irrande din blick en hero söker,

en hero söker men skall finna

en kortklippt vassnäst liten kvinna

som intet har gemensamt med det ädla djur

som går på fyra och plär kallas tjur.

Stor din besvikelse och stark din längtan,

vild din förtvivlan och din heta trängtan.

Din ungdoms blod du känner svalla

men Ebba retar blott din galla.

Hon intet har gemensamt med det ädla djur

som går på fyra och plär kallas tjur.

 

 

Pride parent

Tillägnad min dotter Mille

 

Ej tös, men pojk

som kan mitt namn

till nya släkten föra

 

Det är en önskan man ibland

från far in spe kan höra

 

Hur mycket lyckligare då

än alla andra

blir inte den som får

det ena med det andra…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Per Berg © 2012